Jordbruket och EU:s utvidgning

Jordbruk och landsbygdsutveckling

Jordbruket är en av de mest komplexa, känsliga och viktiga frågorna i samband med EU:s utvidgning på grund av

sektorns storlek (stor andel av BNP och stor andel av befolkningen som arbetar inom jordbruket)
de strukturella bristerna (helt eller delvis självhushållande jordbruk).

EU-kommissionens experter på jordbruk och landsbygdsutveckling hjälper kandidatländer och potentiella kandidatländer som förbereder sin anslutning till EU och den gemensamma politiken för jordbruk och landsbygdsutveckling.

Förutsättningar för jordbruk och landsbygdsutveckling

Två områden är särskilt viktiga: ekonomi och EU-standarder.

Ekonomi

En fungerande marknadsekonomi som baseras på tydliga egendomsrättigheter, välfungerande marknader, prisavreglering och makroekonomisk stabilitet.
Kapacitet att klara konkurrenstrycket och marknadskrafterna i EU och från importerade jordbruks- och livsmedelsprodukter.

EU-standarder

Tillräcklig administrativ kapacitet hos jordbruksmyndigheterna, särskilt när det gäller utformningen av jordbrukspolitiken, analys, genomförande, stöd och kontroll.
Tillräcklig administrativ kapacitet för att utforma och genomföra föranslutningsåtgärder för landsbygdsutveckling.
Anpassad lagstiftning och tillräcklig administrativ kapacitet inom ekologiskt jordbruk, kvalitetspolitik och andra övergripande aspekter.
Införande av marknadsmekanismer, bland annat handelsnormer, prisrapportering, kvotförvaltning, producentorganisationer och stödåtgärder såsom offentlig intervention eller undantagsåtgärder.

Anslutningsförhandlingar

Anslutningsförhandlingarna om jordbruket inriktas på förfarandena för framtida stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken (t.ex. direktstöd och landsbygdsutvecklingsstöd) och behovet av övergångsåtgärder för att underlätta anslutningen till EU med hänsyn till varje lands särskilda jordbruksförhållanden.

Det är viktigt att ha många bindande regler och en effektiv offentlig förvaltning för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska fungera.

Det krävs lagar som styr förvaltningssystemen, t.ex. utbetalande organ och ett integrerat administrations- och kontrollsystem, samt kapacitet att genomföra stödordningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

EU-medlemskapet kräver att många olika jordbruksprodukter integreras i den gemensamma organisationen av marknaden, t.ex. jordbruksgrödor, socker, animaliska produkter och specialgrödor.

Läs mer

Stegen mot EU-medlemskap

Gemensam organisation av jordbruksmarknaderna

Stabiliserings- och associeringsprocessen

Stabiliserings- och associeringsprocessen fastställer gemensamma politiska och ekonomiska mål som stöds av avtalsrättsliga, ekonomiska och finansiella instrument för att stärka reformerna och ledsaga övergångsprocessen på västra Balkan.

De två viktigaste instrumenten som gör det möjligt att stabilisera och successivt anpassa kandidatländerna till EU:s ekonomiska och rättsliga system är

stabiliserings- och associeringsavtalen med bland annat handelsförmåner
instrumentet för stöd inför anslutningen.

Kandidatländer

Just nu finns det nio kandidatländer: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Turkiet och Ukraina.

Läs mer om kandidatländerna

Potentiella kandidatländer

Kosovo är ett potentiellt kandidatland.

Läs mer om de potentiella kandidatländerna

Hur kommer utvidgningen att påverka jordbruket?

Utvidgningen är en meritbaserad process som tar tid. Eftersom det inte är säkert när och hur kandidatländerna kommer att ansluta sig till EU är det viktigt att reflektera över hur utvidgningen kan påverka jordbruket. Kommissionen har inlett ett samråd med externa experter genom interna workshoppar för att samla in information om möjliga konsekvenser för särskilda områden av intresse. Nedan finns en sammanfattning av diskussionerna i de tekniska workshopparna samt experternas presentationer: