Översikt över EU:s gemensamma jordbrukspolitik

Syftet med EU:s jordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitiken tillkom 1962 och är ett partnerskap mellan jordbruket och samhället, och mellan EU och jordbrukarna. Dess syfte är att

• stödja jordbrukarna och förbättra jordbrukets produktivitet för att säkra tillgången på livsmedel till rimliga priser
• se till att EU:s jordbrukare kan försörja sig
• bidra till en hållbar förvaltning av naturresurser och kampen mot klimatförändringarna
• bevara landsbygden och landskapet i EU
• hålla landsbygden levande genom att främja jobb i jordbruket, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och andra närliggande näringar.

EU:s jordbrukspolitik är gemensam för alla medlemsländer. Den förvaltas och finansieras genom EU:s budget.

Den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027

Genom åren har politiken utvecklats för att anpassas till nya ekonomiska förutsättningar, tillgodose allmänhetens krav och konsolidera det europeiska jordbruket inför framtiden.

Den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 trädde i kraft den 1 januari 2023. Stöd till jordbrukare och andra aktörer på landsbygden i de 27 EU-länderna grundar sig på reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 och de val som beskrivs i de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken (de strategiska planerna) som kommissionen godkänt. Syftet med planerna är att på ett betydande sätt bidra till den europeiska gröna given, från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald.

EU:s jordbrukspolitik i praktiken

Jordbruket skiljer sig från de flesta andra näringar på flera punkter:

• Trots att livsmedelsproduktionen är så viktig tjänar jordbrukarna cirka 40 procent mindre än andra.
• Jordbruket är mer beroende av väder och klimat än många andra näringar.
• Det går inte att tillgodose en ändrad efterfrågan på en gång – att odla mer vete eller producera mer mjölk tar helt enkelt tid.

Jordbrukarna ska både vara kostnadseffektiva, arbeta på ett hållbart och miljövänligt sätt och sköta och vårda marken och den biologiska mångfalden.

Osäkerhetsfaktorerna och miljöpåverkan motiverar att den offentliga sektorn har sådan stor betydelse för EU:s jordbrukare. Jordbrukspolitiken omfattar

• inkomststöd genom direktstöd som sörjer för stabila inkomster och ersätter jordbrukarna för att de tar miljöhänsyn och ger oss andra kollektiva nyttigheter som inte går att sälja på marknaden, t.ex. att bevara landskapet
• marknadsåtgärder för att hantera svåra marknadsförhållanden, till exempel en plötsligt minskad efterfrågan på grund av hälsolarm, eller prissänkningar till följd av ett tillfälligt överskott på marknaden
• insatser för landsbygdsutveckling tillsammans med nationella och regionala program för att tillgodose landsbygdens särskilda behov och utmaningar.

Finansiering

Nivån på jordbruksstödet från EU:s totala budget återspeglar de många variabler som man måste beakta för att kontinuerligt trygga tillgången på livsmedel av hög kvalitet, bland annat genom inkomststöd till jordbrukarna, klimatåtgärder och insatser för en levande landsbygd.

EU:s jordbrukspolitik finansieras genom två fonder som ingår i EU-budgeten:

• Europeiska garantifonden för jordbruket, som ger direktstöd och finansierar marknadsåtgärder.
• Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, som finansierar åtgärder för utveckling av landsbygden.

Utbetalningarna sköter de enskilda EU-länderna själva på nationell nivå. Information om stödmottagare publiceras av varje land i enlighet med EU:s öppenhetsregler.

Läs mer

Finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken

EU:s årliga budget – livscykel och anslag

EU:s budget

Fördelarna med EU:s jordbrukspolitik

Syftet med EU:s jordbrukspolitik är att ge jordbrukarna förutsättningar att bidra till samhället.

Livsmedelsproduktion

• Det finns omkring 10 miljoner gårdar i EU och 17 miljoner människor arbetar inom jordbruket. De levererar ett imponerande utbud och stora mängder säkra produkter av hög kvalitet till rimliga priser.
• EU är känt världen över för sin mat och sina mattraditioner och är en av världens ledande producenter och nettoexportörer av jordbruksbaserade livsmedel. Tack vare de unika jordbruksresurserna kan och bör EU spela en nyckelroll för att trygga livsmedelsförsörjningen även i övriga världen.

Landsbygdsutveckling

• Många jobb på landsbygden är kopplade till jordbruket och landsbygdens värdefulla naturresurser. Jordbrukarna behöver maskiner, byggnader, bränsle, gödselmedel och veterinärvård i de tidiga produktionsleden.
• Andra är sysselsatta i senare led, till exempel med beredning, bearbetning, förpackning, lagring, transport och återförsäljning av livsmedel. Jordbruket och livsmedelsbranschen sysselsätter nästan 40 miljoner människor i EU.
• För att jordbrukarna och alla näringarna ska kunna arbeta effektivt och vara moderna och produktiva, måste det vara lätt att hitta aktuell information om jordbruksfrågor, produktionsmetoder och marknadsutveckling. Under 2014–2020 inriktades EU:s jordbrukspolitik på att ge cirka 18 miljoner invånare på landsbygden höghastighetsteknik och bättre internettjänster och infrastruktur. Det motsvarar 6,4 procent av EU:s landsbygdsbefolkning.

Miljövänligt jordbruk

• Jordbrukarna står inför en dubbel utmaning – att producera livsmedel och samtidigt skydda naturen och bevara den biologiska mångfalden. Ett miljövänligt jordbruk, som använder naturens resurser med omsorg, är grunden för vår livsmedelsproduktion och livskvalitet – både nu och i framtiden.

Viktiga aktörer

EU-kommissionen rådfrågar regelbundet grupper för civil dialog och jordbrukskommittéer för att utforma jordbrukslagar och jordbruksinsatser på bästa sätt. Expertgrupper bistår kommissionen i olika frågor, t.ex. arbetsgruppen för jordbruksmarknader när det gäller illojala handelsmetoder.

Kommissionen gör konsekvensbedömningar när den planerar, bereder och föreslår ny EU-lagstiftning för att avgöra om det behövs EU-initiativ och vad möjliga lösningar kan leda till. Konsekvensbedömningarna är en viktig del av EU:s agenda för bättre lagstiftning. Konsekvensbedömningar för jordbruket och landsbygdsutvecklingen gjordes 2003 (halvtidsöversyn), 2008 (hälsokontroll – SEC(2008) 1885), 2011 (den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 – SEC(2011) 1153 final) och 2018 (stöd till strategiska planer efter 2020 – SWD(2018) 301 final).

Även EU:s revisionsrätt spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera jordbruksutgifterna.

Kommissionen genomför regelbundna opinionsmätningar – de så kallade Eurobarometerundersökningarna – om människors syn på jordbruket och jordbrukspolitiken i alla EU-länder. Dessa undersökningar ger värdefull information om människors medvetenhet om bland annat jordbruksstödet, jordbrukspolitikens resultat och betydelse och kvalitets- och miljöfrågor.

Utvärdering av EU:s jordbrukspolitik

Utvärdering av EU:s jordbrukspolitik 2023–2027

I enlighet med kraven på insyn och övervakning har kommissionen skapat ett onlineverktyg för att presentera de nationella mål som varje EU-land fastställt i sin strategiska plan. 

I jordbrukslagstiftningen ingår 44 resultatindikatorer som är kopplade till specifika mål. Alla de 44 målen behöver inte finnas med i varje strategisk plan. Målen tar hänsyn till behoven och de planerade åtgärderna på nationell nivå. 

Utvärdering av EU:s jordbrukspolitik 2014–2020

Kommissionen gör en bedömning av EU:s jordbrukspolitik genom den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen.

Syftet är att visa vad man har uppnått med jordbrukspolitiken 2014–2020 och att göra den effektivare med hjälp av indikatorer.

Rättslig grund

EU:s jordbrukspolitik är förankrad i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 regleras i tre förordningar som gäller från och med den 1 januari 2023:

• Förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (ersätter förordning (EU) nr 1306/2013).
• Förordning (EU) 2021/2115 om regler om stöd för EU-ländernas strategiska planer (ersätter förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013).
• Förordning (EU) 2021/2117 om ändring av förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, förordning (EU) nr 251/2014 om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och förordning (EU) nr 228/2013 om åtgärder inom jordbruket till förmån för EU:s yttersta randområden.

De olika aspekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken 2014–2020 regleras i fyra EU-förordningar:

• Förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare.
• Förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter.
• Förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling.
• Förordning (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Under perioden 2021–2022 gällde en övergångsförordning (förordning (EU) 2020/2220) om villkoren för stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, som ändrade och förlängde de tidigare förordningarna. Den gällde fram till dess att den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 trädde i kraft.

EU:s jordbrukspolitik förvaltas av kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, som kan anta delegerade akter och genomförandeakter för att verkställa politiken.

Läs mer

Register över gällande EU-lagstiftning

EU:s lagstiftningsprocess