Skip to main content
Agriculture and rural development

Översikt över EU:s gemensamma jordbrukspolitik

EU:s jordbrukspolitik stöder lantbrukarna och tryggar livsmedelsförsörjningen i EU.

Syftet med EU:s jordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitiken tillkom 1962 och är ett partnerskap mellan jordbruket och samhället, och mellan EU och lantbrukarna. Politiken ska

  • stödja lantbrukarna och förbättra jordbrukets produktivitet för att säkra tillgången på livsmedel till rimliga priser
  • se till att EU:s lantbrukare kan försörja sig
  • bidra till en hållbar förvaltning av naturresurser och kampen mot klimatförändringen
  • bevara landsbygden och landskapet i EU
  • hålla landsbygden levande genom att främja jobb i jordbruket, den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och andra närliggande näringar.

EU:s jordbrukspolitik är gemensam för alla medlemsländer. Den förvaltas och finansieras genom EU:s budget.

60 år av gemensam jordbrukspolitik

För att fira 60-årsjubileet har kommissionen i samarbete med rådet och det franska ordförandeskapet tagit fram en särskild utställning som presenterades vid mötet i rådet (jordbruk och fiske) i Luxemburg den 7 april 2022. Den gemensamma jordbrukspolitiken under 60 år presenteras genom vittnesmål från jordbrukare i hela Europa, historiska fakta och en introduktion i den nya gemensamma jordbrukspolitiken och framtidsmålen.

Klicka på presentationen nedan för att kolla in den gemensamma jordbrukspolitikens historia sedan 1962.

Feeding Europe: 60 years of common agricultural policy
English
(10.4 MB - PDF)
Ladda ner

EU:s jordbrukspolitik i praktiken

Jordbruket skiljer sig från de flesta andra näringar på flera punkter:

  • Trots att livsmedelsproduktionen är så viktig tjänar lantbrukarna cirka 40 procent mindre än andra.
  • Jordbruket är mer beroende av väder och klimat än många andra näringar.
  • Det går inte att tillgodose en ändrad efterfrågan på en gång – att odla mer vete eller producera mer mjölk tar helt enkelt tid.

Lantbrukarna ska både vara kostnadseffektiva, arbeta på ett hållbart och miljövänligt sätt och sköta och vårda marken och den biologiska mångfalden.

Osäkerhetsfaktorerna och miljöpåverkan motiverar att den offentliga sektorn har sådan stor betydelse för EU:s lantbrukare. Jordbrukspolitiken omfattar

  • inkomststöd genom direktstöd som sörjer för stabila inkomster och ersätter lantbrukarna för att de tar miljöhänsyn och ger oss andra kollektiva nyttigheter som inte går att sälja på marknaden
  • marknadsåtgärder för att hantera svåra marknadsförhållanden, till exempel en plötsligt minskad efterfrågan på grund av hälsolarm, eller prissänkningar till följd av ett tillfälligt överskott på marknaden
  • insatser för landsbygdsutveckling tillsammans med nationella och regionala program för att tillgodose landsbygdens särskilda behov och utmaningar.

Finansiering

Nivån på stödet från EU:s totala budget återspeglar de många variabler som man måste beakta för att kontinuerligt trygga tillgången på livsmedel av hög kvalitet, bland annat genom inkomststöd till lantbrukarna, klimatåtgärder och insatser för en levande landsbygd.

EU:s jordbrukspolitik finansieras genom två fonder som ingår i EU-budgeten:

Utbetalningarna sköter de enskilda EU-länderna själva på nationell nivå. Information om stödmottagare publiceras av varje land i enlighet med EU:s öppenhetsregler.

Läs mer

Finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken

EU:s årliga budgetcykel

EU:s budget

Fördelarna med EU:s jordbrukspolitik

Syftet med EU:s jordbrukspolitik är att ge lantbrukarna förutsättningar att bidra till samhället.

Livsmedelsproduktion

  • Det finns omkring 10 miljoner gårdar i EU och 22 miljoner människor arbetar inom jordbruket. Lantbrukarna levererar ett imponerande utbud och stora mängder prisvärda och säkra produkter av hög kvalitet.
  • EU är känt världen över för sin mat och sina mattraditioner och är en av världens ledande producenter och nettoexportörer av jordbruksbaserade livsmedel. Tack vare de unika jordbruksresurserna kan och bör EU spela en nyckelroll för att trygga livsmedelsförsörjningen även i övriga världen.

Landsbygdsutveckling

  • Många jobb på landet är kopplade till jordbruket och landsbygdens värdefulla naturresurser. Lantbrukarna behöver maskiner, byggnader, bränsle, gödselmedel och veterinärvård i de tidiga produktionsleden.
  • Andra är sysselsatta i senare led, till exempel med beredning, bearbetning, förpackning, lagring, transport och återförsäljning av livsmedel. Jordbruket och livsmedelsbranschen sysselsätter nästan 40 miljoner personer i EU.
  • För att lantbrukarna och alla näringarna ska kunna arbeta effektivt och vara moderna och produktiva, måste det vara lätt att hitta aktuell information om jordbruksfrågor, produktionsmetoder och marknadsutveckling. Under 2014–2020 inriktades EU:s jordbrukspolitik på att ge cirka 18 miljoner invånare på landsbygden höghastighetsteknik och bättre internettjänster och infrastruktur. Det motsvarar 6,4 procent av EU:s landsbygdsbefolkning.

Miljövänligt jordbruk

  • Lantbrukarna står inför en dubbel utmaning – att producera livsmedel och samtidigt skydda naturen och bevara den biologiska mångfalden. Ett miljövänligt jordbruk, som använder naturens resurser med omsorg, är grunden för vår livsmedelsproduktion och livskvalitet – både nu och i framtiden.

Viktiga aktörer

EU-kommissionen rådfrågar regelbundet grupper för dialog med det civila samhället och jordbrukskommittéer för att utforma jordbrukslagar och jordbruksinsatser på bästa möjliga sätt. Expertgrupper bistår kommissionen i olika frågor, t.ex. arbetsgruppen för jordbruksmarknader när det gäller illojala handelsmetoder.

Kommissionen gör konsekvensbedömningar när man planerar, bereder och föreslår ny EU-lagstiftning, för att avgöra om det behövs EU-initiativ och vad möjliga lösningar kan leda till. Konsekvensbedömningar är en viktig del av EU:s agenda för bättre lagstiftning. Konsekvensbedömningar för jordbruket och landsbygdsutvecklingen gjordes 2003 (halvtidsöversyn), 2008 (hälsokontroll – SEC(2008) 1885), 2011 (den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 – SEC(2011) 1153) och 2018 (stöd till strategiska planer efter 2020 – SWD(2018) 301 final).

Även EU:s revisionsrätt spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera jordbruksutgifterna.

Eurobarometerundersökningarna publiceras regelbundet av kommissionen under rubriken EU-invånarnas syn på jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken. De genomförs i alla EU-länder och ger värdefull information om människors syn på EU:s jordbrukspolitik och vad de vet om bland annat EU-stöd, jordbrukspolitikens resultat och betydelse och kvalitets- och miljöfrågor.

Utvärdering av EU:s jordbrukspolitik

Kommissionen gör en bedömning av EU:s jordbrukspolitik genom den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen.

Syftet är att visa vad man har uppnått med jordbrukspolitiken 2014–2020 och göra den effektivare med hjälp av indikatorer.

EU:s nya jordbrukspolitik

Genom åren har politiken utvecklats för att anpassas till nya ekonomiska förutsättningar, tillgodose allmänhetens krav och konsolidera det europeiska jordbruket inför framtiden.

I juni 2018 presenterade kommissionen lagförslag om EU:s nya jordbrukspolitik. Förslagen banade väg för en enklare och effektivare jordbrukspolitik som lever upp till hållbarhetsmålen i den europeiska gröna given.

Efter intensiva förhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen antogs den nya gemensamma jordbrukspolitiken formellt den 2 december 2021. De nya reglerna ska börja tillämpas den 1 januari 2023.

Factsheet – a greener and fairer CAP
English
(1.95 MB - PDF)
Ladda ner

Rättslig grund

EU:s jordbrukspolitik är förankrad i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Jordbrukspolitikens olika aspekter regleras i fyra EU-förordningar:

Den nya gemensamma jordbrukspolitiken omfattar tre förordningar som kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2023:

  • Förordning 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (ersätter förordning nr 1306/2013)
  • Förordning 2021/2115 om regler om stöd för EU-ländernas strategiska planer (ersätter förordningarna nr 1305/2013 och nr 1307/2013)
  • Förordning 2021/2117 om ändring av EU-förordningarna nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, nr 251/2014 om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och nr 228/2013 om åtgärder inom jordbruket till förmån för EU:s yttersta randområden

Under 2021–2022 gäller övergångsbestämmelser (förordning 2020/2220) om villkoren för stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, som ändrar och förlänger de tidigare förordningarna. Den här övergångsförordningen fortsätter att gälla tills den nya gemensamma jordbrukspolitiken träder i kraft.

EU:s jordbrukspolitik förvaltas av kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling. Kommissionen kan anta delegerade akter och genomförandeakter för att verkställa EU:s jordbrukspolitik.

Läs mer

Register över gällande EU-lagstiftning

Så här går EU:s lagstiftningsprocess till

  1. 2023

    När det nya regelverket har antagits ska de strategiska planerna inom jordbrukspolitiken genomföras i alla EU-länder från och med den 1 januari 2023.

  2. 2021-2022

    Under dessa år gäller en övergångsförordning. De flesta av reglerna från 2014–2020 fortsätter att gälla, samtidigt som man säkrar en smidig övergång till den framtida ramen med strategiska planer.

  3. 2021

    Efter omfattande förhandlingar enas Europaparlamentet, rådet och kommissionen om ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna preliminära politiska överenskommelse banar väg för Europaparlamentets och rådets formella godkännande av nödvändig lagstiftning under hösten 2021.

  4. 2013

    Jordbrukspolitiken reformeras för att stärka jordbrukets konkurrenskraft, främja innovation och ett hållbart och miljövänligt jordbruk, stödja sysselsättning och tillväxt på landsbygden samt en produktiv markanvändning. Den reformerade politiken tillämpas under programperioden 2014–2020.

  5. 2003

    Inkomststöd till bönderna införs. Genom en ny reform avskaffas kopplingen mellan stöd och produktion. Bönderna får nu ett inkomststöd (gårdsstöd), förutsatt att de sköter sin mark och uppfyller normerna för livsmedelssäkerhet, miljö och djurskydd.

  6. 1992

    Politiken går från marknadsstöd till producentstöd. Prisstödet avvecklas och ersätts med direktstöd till bönderna, som uppmanas att ta större miljöhänsyn.

    Reformen sammanfaller med miljötoppmötet i Rio 1992, där principen om hållbar utveckling lanseras.

  7. 1984

    Gårdarna blir så effektiva att de producerar mer livsmedel än vad som behövs. Ett antal åtgärder införs för att anpassa produktionen till marknadens behov.

  8. 1962

    Den gemensamma jordbrukspolitiken föds. Den har som mål att förse EU:s invånare med livsmedel till rimliga priser och ge bönderna en skälig levnadsstandard.

Documents

CAP separating fact from fiction
English
(543.98 KB - PDF)
Ladda ner

Impact assessment: mid-term review of the common agricultural policy – February 2003
English
(949.94 KB - PDF)
Ladda ner