I de vilda ekskogarna i bergskedjan Strandzha täcks undervegetationen av en lätt morgondimma och bladen gnistrar av honungsdagg.
Honungsbina äter honungsdagg för att producera Strandzhanski manov med SUB, en len brun honung med en lätt besk eftersmak.
De lokala producenterna använder traditionella metoder så att de naturliga smakerna och näringsämnena i honungen bevaras i den slutliga produkten.
Historia
Honungen Strandzhanski manov med SUB kommer från gamla ekskogar i bergskedjan Strandzha i Bulgarien.
Bergskedjan ligger där Europa och Asien möts och omges av Svarta havet, Egeiska havet och Marmarasjön. Under våren och sommaren strömmar fuktig havsluft in över området och täcker marken med en lätt morgondimma.
Dessa klimatförhållanden ger upphov till en flora som är unik i Europa. Växtligheten påminner om den pontiska floran i Kaukasus och Mindre Asien. Hit hör arter som pontisk rhododendron, pontisk tibast, järnek och snokört och lokala sorter av groblad, klematis, klöver och cistros.
Många arter är uråldriga och går tillbaka till kvartärperioden som inleddes för 2,6 miljoner år sedan. Den is som då täckte norra och östra Europa nådde aldrig Strandzha. Växter som fanns över hela Europa under tertiärperioden (för 65–2,6 miljoner år sedan) förekommer här än i dag.
Till denna så kallade tertiära reliktflora hör Veronica Turrilliana, kaukasiskt blåbär och dvärgcistros, och vissa ekarter som Quercus hartwissiana (även känd som Strandzhaek) och Quercus polycarpa.
Artrikedomen är så stor att området kring Strandzha utsetts till ett av de prioriterade områdena för miljöskydd i EU. I bergskedjan finns flera naturreservat och den ingår i Natura 2000.
Människorna i området lever i harmoni med naturen. Den magra jordmånen, näringsfattig brun kastanozem och gul podsol, gör det svårt att bedriva storskaligt jordbruk. Däremot ger ekskogarna mängder av näring åt honungsbin, och biodling är en naturlig inkomstkälla i området. Skogarna kantas av bikupor, och på många gårdar finns traditionella halmkupor och stockkupor från slutet av 1800-talet.
Honungen Strandzhanski manov med fick 2019 status som skyddad ursprungsbeteckning (SUB).
Produktion
Strandzhanski manov med SUB präglas av de ekskogar som den kommer ifrån. Produktionsprocessen är nära knuten till växelverkan mellan djur- och växtlivet i skogens ekosystem.
Processen börjar i ekarnas bladverk, där små insekter, som bladlöss och vivlar, suger den sockriga saften ur bladen och avsöndrar ett ännu sötare ämne, honungsdagg.
Det varma havsklimatet i bergskedjan skapar de perfekta förutsättningarna för produktion av honungsdagg. Fuktigheten i området gör att bladen blir större och därigenom ökar transpirationen och den yta som insekterna kan äta av. Den lätta dimma som täcker skogarna gör att dropparna av saft och honungsdagg stannar längre kvar på bladen. Om dimman var tjockare skulle dropparna bli större och falla från bladen.
Under juni, juli och augusti är honungsdagg från ekar den huvudsakliga födan för bin i Strandzhaskogarna, eftersom det finns få nektarproducerande blommor som blommar. När bina samlat in honungsdaggen förvandlar de den till honung som de lagrar i kuporna vid skogskanten.
När honungen har mognat i kupan avlägsnar biodlaren vaxkakan och placerar den i en centrifug. I centrifugen roterar vaxkakorna med hög hastighet och honungen slungas ut med hjälp av centrifugalkraften. Därefter silas och homogeniseras honungen och står i klarningstank under minst 24 timmar.
Tappning, förpackning och märkning utförs i fullständigt rena och lämpliga lokaler inom det geografiska området för garantera kvalitet och spårbarhet. Kristalliserad honung görs flytande genom att den värms upp till högst 42 °C, den temperatur som honungen har i bikupan under honungsskörden.
Jämfört med de flesta nektarbaserade honungssorter kännetecknas Strandzhanski manov med SUB av en intensiv färg och en något besk smak som beror på mikrofloran i honungsdaggen. Honungsdaggens sammansättning leder också till en högre halt av mikronäringsämnen som kalium, magnesium och litium samt antioxidanter.
