Saltet Piranska sol SUB har producerats med samma metoder i 700 år i de nordligaste salinerna i Medelhavsområdet.
Saltet är känt för att det är så rent och vitt och saknar rester av lera. Det är lättare och delikatare än andra salter, och det har under historiens lopp spelat en viktig roll i näringslivet längs den slovenska kusten.
Historia
Salinerna i Piran nämns för första gången i skrift 804, då munkordnar äger flera små saliner i området. Pirans stadsprivilegier från 1274 innehåller ett antal föreskrifter om salinerna och framhåller stadens rätt att producera och sälja salt.
År 1358 krävdes enligt Pirans stadgar en omläggning av salinerna eftersom saltet färgades brunt av lera. Man började då använda petola, en naturlig grund av alger och mineraler, som ger Piranska sol dess färg och kvalitet.
Med hjälp av saltarbetare från ön Pag började Piran använda petola i produktionen. Saltet blev renare och vitare, och på så sätt skapades den arbetsmetod som används än i dag.
Efter 300 år av framgång ledde regional instabilitet i början av 1700-talet till en nedgång för salinerna i Piran. Nedgången slutade då salinerna kom under österrikisk-ungersk förvaltning. Produktionsrestriktionerna avskaffades, priset på salt steg och obligatoriskt köp av allt producerat salt infördes. Salinerna återfick sin forna betydelse.
Efter den österrikisk-ungerska monarkins fall fortsatte 1900-talet att vara en händelserik period i salinernas historia. De kom under italiensk, och senare, jugoslavisk förvaltning innan Slovenien blev ett självständigt land 1991.
De särskilda egenskaperna hos Piranska sol och de gamla produktionsmetoder som används ledde till att saltet erkändes som en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) 2014.
Produktion
Varje steg i produktionen av Piranska sol SUB äger rum i naturparken Sečovlje Salina och naturreservatet Strunjan i kommunerna Piran och Izola på den slovenska kusten.
Piranska sol SUB produceras nästan helt för hand, enligt samma metoder som har använts i 700 år. Användningen av petola är centralt för processen. Petola är en centimetertjock, artificiellt odlad skorpa som underhålls med hjälp av traditionella träredskap och består av cyanobakterier, gips, karbonater och litet lera.
Petolan har två uppgifter: Dels förhindrar den att saltet blandas med den havslera som finns under den, vilket ger ett renare och vitare salt. Dels fungerar den som ett biologiskt filter som förhindrar att spår av tungmetaller fastnar i saltkristallerna.
Saltkristallerna samlas dagligen ihop för hand i små högar med en traditionell träkratta, en gavero. På så sätt bildas inga tjocka, hårda lager, vilket vanligtvis är fallet med havssalt som samlas in mekaniskt.
De kristaller som bildas har därför kvar lite av det ursprungliga havsvattnet och blir därför lättare och sprödare och löses upp snabbare. Piranska sol SUB raffineras eller sköljs inte under produktionen, så det har en naturlig mineralsammansättning och är fritt från tillsatser.
Den grundläggande tekniken för att producera salt – bassänger för långsam avdunstning – har fortlevt genom historien. Skillnaderna mellan olika saliner i Medelhavsområdet beror i stor utsträckning på den metod som används för att samla in och skörda salt i bassängerna, där processen styrs av mikroklimatet i regionen.
Om klimatet är gynnsamt kan en kontinuerlig kristalliseringsprocess användas. Om klimatet däremot ändras snabbt – som i Piran – med risk för sommaråskväder och kraftig nederbörd måste saltet skördas dagligen. Det som skiljer Piranska sol SUB från salt från andra länder är den dagliga insamlingen av salt och användningen av petola.
Under historiens gång har Piranska sol SUB producerats i harmoni med naturen, och bidragit med ett naturmässigt och kulturellt mervärde till miljön i området.