Ny genomförandemodell

Genomförandemodellen är hörnstenen i den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) som trädde i kraft den 1 januari 2023. Den är i hög grad inriktad på prestation och resultat och ger EU-länderna större möjlighet att utforma politiken efter de egna behoven, samtidigt som ett stabilt garantisystem upprätthålls för utgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Den nya genomförandemodellen tar hänsyn till varje EU-land som ges tillräckligt utrymme att utforma sin egen jordbrukspolitik. Den erkänner varje lands särdrag, men skapar samtidigt enhetlighet mellan länderna.

Grundbulten i den nya genomförandemodellen är EU-ländernas strategiska GJP-planer och deras väl fungerande styrningssystem. Målet med de strategiska GJP-planerna är att EU-länderna utformar och inriktar sina insatser på särskilda behov, samtidigt som de uppfyller EU-omfattande mål.

Med den nya genomförandemodellen gick den gemensamma jordbrukspolitiken från en regelbaserad till en förenklad resultatinriktad modell med mål för jordbrukspolitiken som helhet för att nå resultat genom att ta hänsyn till landsspecifika behov.

Därför finns det nu färre regler på EU-nivå vilket gör det möjligt för EU-länderna att uppnå gemensamma EU-mål genom de strategiska GJP-planerna som är mer anpassade till nationella och regionala förhållanden.

Jordbrukspolitiken innehåller nu en uppsättning gemensamma indikatorer för en ram för övervakning och utvärdering av prestation. Indikatorerna kommer att övervakas genom de årliga prestationsrapporterna för att bedöma vilka framsteg EU-länderna gjort för att uppnå målen med den gemensamma jordbrukspolitiken.

Inom ramen för det årliga prestationsavslutet kommer kommissionen att bedöma om EU-ländernas utgifter motsvarar genomförd output. EU-ländernas resultat för att uppnå delmålen och målen kommer däremot att bedömas ur ett flerårigt perspektiv.

Fokus på politikens prestation kommer också att återspeglas i den nya säkerhetsstrategin. Eftersom EU:s lagstiftning inte längre innehåller detaljerade regler för nationella stödmottagare, kommer prestationen på nationell nivå att bli den nya källan till säkerhet för genomförandet av GJP.

För att utgifter inom de strategiska GJP-planerna ska vara stödberättigade krävs väl fungerande nationella styrningssystem. Det innebär bland annat att grundläggande EU-krav måste uppfyllas och att utgiften ska motsvaras av output.

Kommission har instrument till sitt förfogande för att skydda unionens budget om EU-ländernas utgifter inte motsvaras av output, eller om nationella styrningssystem inte fungerar tillfredsställande.

Genom handlingsplaner kan kommissionen hjälpa EU-länder med bristfälliga resultat att komma på rätt spår igen och säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken uppfyller EU-målen. Det finns också möjlighet att hålla inne med utbetalningarna från unionens budget till ett EU-land om handlingsplanen inte genomförs eller om den är uppenbart otillräcklig för att avhjälpa problemen. 

Med den nya genomförandemodellen kan EU-länderna skräddarsy jordbruksstödet utifrån sina och jordbrukarnas behov för att uppnå målen med den gemensamma jordbrukspolitiken. Därmed blir också systemet mindre tungrott och den administrativa bördan minskar.

I och med att EU-länderna kan utforma sina egna kontroll- och sanktionssystem leder den nya genomförandemodellen till förenklingar.

Den tidigare ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken byggde på detaljerade krav på EU-nivå och strikta kontroller, sanktioner och revisionssystem. Dessa bestämmelser detaljreglerade allt ända ner på gårdsnivå. I EU där jordbruks- och klimatförhållandena varierar mycket är dock varken uppifrån och ned-strategier eller lösningar som ska passa alla längre lämpliga för att uppnå önskat resultat och mervärde på EU-nivå.

I den nya genomförandemodellen fastställer EU-lagstiftningen de grundläggande politiska parametrarna (den gemensamma jordbrukspolitikens mål, breda typer av insatser, grundläggande krav), medan EU-länderna har större flexibilitet för att nå de överenskomna målen.

För att skapa ett mervärde och bevara en väl fungerande inre marknad för jordbruksprodukter tar EU-länderna fram sina strategiska GJP-planer inom ramen för en strukturerad process som täcker insatser för direktstöd, sektorer och landsbygdsutveckling och säkerställer konsekvens mellan politikområden. Modellen för genomförande kommer därför fortsätta att säkerställa lika villkor och bevara den gemensamma jordbrukspolitiken och dess två pelare. Kommissionen godkänner de strategiska GJP-planerna i syfte att maximera den gemensamma jordbrukspolitikens bidrag till EU:s prioriteringar och mål samt EU-ländernas klimat- och energimål. Det är viktigt med en gemensam strategi för att se till att alla länder följer samma linje när det gäller miljö- och klimatmålen.

EU:s jordbrukspolitik är förankrad i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 regleras i tre förordningar som gäller från och med den 1 januari 2023:

• Förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (ersätter förordning (EU) nr 1306/2013).
• Förordning (EU) 2021/2115 om regler om stöd för EU-ländernas strategiska planer (ersätter förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013).
• Förordning (EU) 2021/2117 om ändring av förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, förordning (EU) nr 251/2014 om geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter och förordning (EU) nr 228/2013 om åtgärder inom jordbruket till förmån för EU:s yttersta randområden.