Otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan

Vad är otillbörliga handelsmetoder?

Otillbörliga handelsmetoder mellan företag är metoder som avviker från god affärssed och strider mot god tro och heder. Livsmedelskedjan är sårbar för otillbörliga handelsmetoder på grund av kraftiga obalanser mellan små och stora aktörer. Jordbrukare och små aktörer i livsmedelskedjan har ofta inte tillräcklig förhandlingsstyrka för att kunna försvara sig.

EU vill därför förbättra skyddet för jordbrukare – liksom för små och medelstora leverantörer – och förbjuda vissa otillbörliga handelsmetoder.

Direktiv (EU) 2019/633 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan antogs av Europaparlamentet och rådet den 17 april 2019. EU-länderna var skyldiga att införliva direktivet i sin nationella lagstiftning senast den 1 maj 2021 och tillämpa det sex månader senare.

Detta är en del av en bredare styrningsagenda som syftar till att göra livsmedelskedjan mer effektiv och rättvis, bland annat genom samarbete mellan producenter och ökad marknadsinsyn.

Regler mot otillbörliga handelsmetoder

För att förbättra ställningen för både jordbrukare och små och medelstora företag i livsmedelskedjan har EU antagit lagstiftning som förbjuder 16 otillbörliga handelsmetoder. Direktivet skiljer mellan ovillkorliga förbud och förbud med villkor. Handelsmetoder som omfattas av ovillkorliga förbud är alltid förbjudna, medan de som omfattas av förbud med villkor är tillåtna om leverantören och köparen klart och tydligt har kommit överens om dem på förhand.

Tio förbjudna handelsmetoder

• Betalningar efter mer än 30 dagar för jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror
• Betalningar efter mer än 60 dagar för andra jordbruks- och livsmedelsprodukter
• Annulleringar med kort varsel av order på jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror
• Ensidiga avtalsändringar från köparens sida
• Betalningar som inte är kopplade till en specifik försäljning
• Risk för förlust och försämring som överförs till leverantören
• Vägran från köparens sida att skriftligen bekräfta ett leveransavtal, trots att leverantören har begärt detta
• Missbruk av företagshemligheter från köparens sida
• Kommersiella repressalier från köparen
• Överföring till leverantören av kostnaden för att behandla klagomål från kunder

Sex handelsmetoder som är tillåtna på vissa villkor

Dessa handelsmetoder är bara tillåtna om leverantören och köparen klart och tydligt har kommit överens om dem på förhand.

• Returnering av osålda produkter
• Krav på att leverantören ska att betala för lagring, skyltning eller listning
• Krav på att leverantören ska bära kostnader för kampanjer
• Krav på att leverantören ska betala för reklam
• Krav på att leverantören ska betala för marknadsföring
• Krav på att leverantören ska betala köparens kostnad för personal till inredningen av lokaler

Genom direktivet harmoniseras minimireglerna för otillbörliga handelsmetoder i alla EU-länder. Detta kommer att säkerställa lika villkor när det gäller dessa metoder, som identifierades som de mest problematiska.

De viktigaste reglerna i direktivet

Skydd för svagare leverantörer mot starkare köpare

Direktivet innehåller regler som skyddar svagare leverantörer (dvs. leverantörer som har en årsomsättning på upp till 350 miljoner euro) mot starkare köpare. Skyddet är indelat i olika nivåer och omfattar jordbrukare, producentorganisationer och distributörer under detta tröskelvärde. Det omfattar även leverantörer och köpare som är etablerade utanför EU, förutsatt att en av parterna är etablerad inom EU.

Nationellt införlivande

När EU-länderna införlivar direktivet i sin nationella lagstiftning kan de välja att vara strängare än direktivet. De får dock inte ge ett lägre skydd än det som föreskrivs i direktivet.

I oktober 2021 offentliggjorde kommissionen en rapport om läget i införlivandet och genomförandet av direktivet. I december 2022 hade alla EU-länder införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning. En uppdaterad rapport och ett åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar som offentliggjordes i april 2024 ger nu insikt i hur alla 27 EU-länder har valt att införliva direktivet.

Tillsynsmyndigheter

Varje EU-land har utsett en behörig myndighet som ska se till att reglerna följs. Dessa myndigheter måste ha befogenhet att både inleda utredningar och bötfälla aktörer som bryter mot reglerna.