Så stärker EU böndernas förhandlingsposition
Det finns 11 miljoner bönder i EU och många driver relativt små familjejordbruk som verkar oberoende av varandra. Bland bearbetningsföretag och återförsäljare finns det däremot en mycket högre koncentration. Den här obalansen i förhandlingsstyrkan gör det svårare för bönderna att försvara sina intressen när de förhandlar med andra aktörer i livsmedelskedjan.
För att stärka böndernas kollektiva förhandlingsposition stöder EU de bönder som vill samarbeta i producentorganisationer. Dessutom hjälper EU de bönder som via branschorganisationer vill samarbeta med sina partner bland tillverkare och återförsäljare.
Producentorganisationer
Producentorganisationerna eller sammanslutningar av producentorganisationer hjälper bönderna att minska transaktionskostnaderna och samarbeta för att vidareförädla och marknadsföra sina produkter. Producentorganisationerna stärker böndernas kollektiva förhandlingsposition genom att
- koncentrera utbudet
- förbättra marknadsföringen
- erbjuda medlemmarna tekniskt och logistiskt stöd
- hjälpa till med kvalitetsstyrning
- sprida kunskap.
EU vet att producentorganisationerna spelar en viktig roll. Det betyder att de kan ansöka om erkännande från det EU-land där de är baserade. Producentorganisationerna kan ha olika juridiska former, bland annat jordbrukskooperativ. Erkända producentorganisationer kan få
- undantag från EU:s konkurrensregler för vissa typer av verksamheter, t.ex. kollektiva förhandlingar på medlemmarnas vägnar, produktionsplanering eller åtgärder för att reglera utbudet
- tillgång till EU-finansiering via olika operativa program inom frukt- och grönsakssektorn, t.ex. de som stöder kollektiva investeringar i logistik för att hjälpa medlemmarna.
Hur många är de?
Det finns cirka 3 400 erkända producentorganisationer i EU (siffra från 2017). De är främst verksamma inom tre sektorer:
Det finns bara tre EU-länder som inte har någon erkänd producentorganisation: Estland, Litauen och Luxemburg.
Fram till 2017 hade åtta EU-länder erkänt 80 sammanslutningar av producentorganisationer: Frankrike (30), Italien (19), Tyskland (9), Spanien (7), Ungern (7), Grekland (4), Belgien (3) och Polen (1).
Kriterier för erkännande
För att erkännas måste varje producentorganisation inom respektive jordbrukssektor
- ha inrättats på initiativ av producenter
- bestå av och kontrolleras av producenter inom en särskild jordbrukssektor
- lämna in en ansökan till det EU-land där den är baserad
- bedriva minst en av de verksamheter som anges i EU-lagstiftningen, t.ex. gemensam bearbetning, distribution, transport eller förpackning
- arbeta för att nå minst ett av de särskilda mål som nämns i jordbrukslagstiftningen, t.ex. att optimera produktionskostnaderna eller utveckla marknadsföringsinitiativ.
Producentorganisationerna måste dessutom uppfylla ytterligare några kriterier som att ha ett minsta antal medlemmar och/eller omfatta en minimivolym eller ett minimivärde på produkterna. Det finns också vissa krav på stadgarna. Medlemmarna ska framförallt kunna granska organisationen på ett demokratiskt sätt.
EU-länderna får erkänna producentorganisationer efter ansökan. De måste erkänna producentorganisationer inom frukt och grönsaker, olivolja och bordsoliver, silkesmaskar, humle samt mjölk och mjölkprodukter.
EU-länderna får också erkänna sammanslutningar av producentorganisationer, enligt samma kriterier som för producentorganisationerna.
Producentorganisationer som omfattar flera länder
Bönder i olika EU-länder kan gå samman och bilda transnationella producentorganisationer. En sådan organisation ska erkännas av det EU-land där organisationen har sitt huvudkontor. Huvudkontoret ska finnas i ett EU-land där organisationen har ett betydande antal medlemmar eller medlemsorganisationer, eller en betydande avsättningsbar produktion.
Branschorganisationer
Bönder, bearbetningsföretag och återförsäljare i livsmedelskedjan kan också samarbeta i branschorganisationer. De vidtar åtgärder för att styra livsmedelskedjan utan att själva vara involverade i produktion, bearbetning eller handel. Branschorganisationerna fungerar som en plattform för dialog, främjande av bästa praxis och öppenhet på marknaden.
EU-länderna kan också erkänna branschorganisationer som består av
- företrädare för produktionssektorn (dvs. bönder)
- företrädare för minst en annan del av livsmedelskedjan för jordbruksprodukter (t.ex. bearbetning eller distribution av livsmedel).
Erkännandet av branschorganisationer är frivilligt inom de flesta sektorer, men obligatoriskt inom sektorerna för olivolja, bordsoliver och tobak. Branschorganisationer med medlemmar i flera länder erkänns i det land där huvudkontoret ligger.
Undantag från konkurrenslagstiftningen
EU:s konkurrenslagstiftning förbjuder avtal mellan två eller flera oberoende marknadsaktörer som begränsar konkurrensen. Förbudet kan till exempel gälla avtal där man försöker begränsa eller kontrollera produktionsmarknader, teknisk utveckling, investeringar eller varuursprung. I den allmänna konkurrenslagstiftningen, artikel 101 i EUF-fördraget, finns det bara några få undantag från förbudet.
Eftersom bönderna har en relativt svag ställning i jordbruks- och livsmedelskedjan ger EU:s jordbrukslagstiftning sammanslutningar av bönder, producentorganisationer och branschorganisationer vissa undantag från konkurrensreglerna.
Undantagen beskrivs närmare i förordning (EU) nr 1308/2013 om den samlade marknadsordningen.
Undantag för producentorganisationer, sammanslutningar av bönder och enskilda bönder
I artikel 152 i denna förordning föreskrivs ett undantag från konkurrensreglerna för erkända producentorganisationer och erkända sammanslutningar av producentorganisationer om de uppfyller vissa villkor. Undantagen kan också gälla produktionsplanering och förhandlingar om avtal om leverans av jordbruksprodukter.
Artikel 222 ger erkända producentorganisationer möjlighet att frångå vissa konkurrensregler under perioder av allvarlig obalans på marknaderna.
Artikel 209 gäller inte bara för erkända producentorganisationer, utan tillåter även bönder eller sammanslutningar av bönder att samarbeta om t.ex. produktion eller försäljning av jordbruksprodukter. Parter som vill åberopa den här artikeln kan begära ett yttrande från EU-kommissionen om huruvida deras avtal är förenliga med målen i artikel 39 i EUF-fördraget genom att kontakta AGRI-NOTIFICATION-209-CMO
ec [dot] europa [dot] eu (AGRI-NOTIFICATION-209-CMO[at]ec[dot]europa[dot]eu).
Alla yttranden om avtalens förenlighet med jordbrukspolitikens mål enligt artikel 209 offentliggörs av kommissionen.
Undantag för branschorganisationer
I artikel 210 i förordningen om den samlade marknadsordningen fastställs att branschorganisationers avtal, beslut och förfaranden under vissa omständigheter kan undantas från EU:s konkurrensregler.
För att få undantag måste branschorganisationerna anmäla sina åtgärder till EU-kommissionen för godkännande enligt artikel 210.
Anmälningarna kan skickas till AGRI-NOTIFICATION-209-CMOec [dot] europa [dot] eu (AGRI-NOTIFICATION-210-CMO[at]ec[dot]europa[dot]eu)
Alla beslut enligt artikel 210 offentliggörs av kommissionen.
Sektorsspecifika undantag
I artikel 149 fastställs särskilda regler för erkända producentorganisationers avtalsförhandlingar inom mjölksektorn.
I artikel 150 fastställs hur producentorganisationer eller branschorganisationer får reglera utbudet av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.
I artikel 167 fastställs saluföringsregler för att förbättra och stabilisera den gemensamma vinmarknadens funktion.
I artikel 172 fastställs hur producentorganisationer eller branschorganisationer får reglera utbudet av skinka med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.
Läs mer
Konkurrensregler inom livsmedelssektorn
Lagstiftning
Den rättsliga grunden för producent- och branschorganisationer och den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter är förordning (EU) nr 1308/2013 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/232.
EU har också särskilda regler för vissa sektorer:
- Frukt och grönsaker – kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011
- Humle – kommissionens förordning (EG) nr 1299/2007
- Olivolja och bordsoliver – kommissionens delegerade förordning (EU) nr 611/2014 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 615/2014
- Mjölk och mjölkprodukter – kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 511/2012, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 880/2012 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1615
