Ön Réunion i Indiska oceanen är den globala vaniljproduktionens vagga.
De chokladbruna stängerna av Vanille de l’île La Réunion SGB avger en intensiv doft och har en söt smak som prisas av kockar i hela världen.

Historia
Vanilj härstammar från Centralamerika och kom första gången till Europa med spanska erövrare 1721. Adeln och de kungliga i Europa förtrollades av den delikata doften från den exotiska kryddan. Under de följande hundra åren gjordes flera misslyckade försök att odla vanilj i stor skala i Europa. År 1821 importerades Vanilla planifolia från den botaniska trädgården i Paris till Réunion där plantan trivdes väl.
Vanilj utvinns ur växtens frukt (vaniljstången) och för att den ska bildas måste blommorna pollineras. I Centralamerika pollinerades växten av små bin från det gaddlösa släktet Melipona som förekommer naturligt i området. På Réunion fanns inga insekter eller fåglar som kunde pollinera plantorna och under tjugo år gav de inga frukter på ön.
Situationen ändrades 1841 när den tolvårige slaven och botanikentusiasten Edmond Albius upptäckte en metod för att pollinera vaniljplantan för hand. Albius använde en sticka för att lyfta upp membranet som skiljde ståndaren från pistillen. Därefter gned han ståndaren och pistillen lätt mot varandra så att blommorna pollinerades. Man hade äntligen kommit på en metod för att producera vanilj på ett snabbt och lönsamt sätt i hela världen.
Nästan all vanilj i dag pollineras med den metod som Albius använde. Produktionen av vanilj har under historiens lopp spelat en så stor roll i Réunions ekonomi att en vaniljranka pryder öns vapen, ritat av guvernören Émile Merwart 1925.
Det världsrenommé som Vanille de l’île de La Réunion åtnjuter grundar sig på kryddans unika doft som beror på växtförhållandena och odlarnas kunnande. Som erkännande för detta tilldelades den en skyddad geografisk beteckning (SGB) 2021.
Produktion
Odling och bearbetning av Vanille de l’île de La Réunion SGB måste äga rum i kommunerna Bras-Panon, Saint-André, Saint-Benoit, Saint-Joseph, Saint-Philippe, Sainte-Marie, Sainte-Rose och Sainte-Suzanne, som alla ligger i öns östra delar.
Både vid odling och bearbetning gynnar det milda och fuktiga klimatet på öns ”blåsiga kust” utvecklingen av aromer så att vaniljen får sin söta doft och smak.
Det är på Réunion som sakkunskapen om vaniljproduktion har uppstått. Utöver pollineringen för hand var det här som man lärde sig att bearbeta vaniljen genom att stoppa tillväxten av frukterna och därefter låta dem ”svettas”. Även om dessa processer imiteras runt om i världen utgör de metoder som utvecklades av öns producenter en garanti för kvaliteteten hos Vanille de l’île de La Réunion SGB.
Efter odlingen bearbetas frukterna så att all smak kommer fram. De torkas först i solen och sedan i skuggan i minst 20 dagar. Därefter mognadslagras de i stängda trälådor i minst sju månader. På så sätt garanterar man att slutprodukten inte har en smak av tjära som ofta påträffas hos andra typer av vanilj som torkats för snabbt eller mognadslagrats i vakuumsäckar, en process som går under namnet anaerob jäsning.
”Vanille de l’île de La Réunion” säljs endast i tre olika former:
- Torkade vaniljstänger som är mjuka, blänkande och bruna till mörkt chokladbruna i färgen.
- Färska vaniljstänger som är köttiga och blänkande, med en enhetlig rödbrun färg. De känns stela och går inte att böja.
- Vaniljkristaller som bildas naturligt på stängerna under mognadsprocessen och som är stjärnformad eller nålformad eller som sockerkorn. Den här vaniljen har den intensivaste och mest utsökta doften, vilket gör den till en mycket eftersökt och uppskattad produkt bland finkockar.
Vanille de l’île de La Réunion SGB hyllas i hela världen för sina exceptionella egenskaper och har ofta i offentligheten prisats av olika Michelinkockar som Guy Martin, Alain Passard, Pierre Hermé och Jacques Genin.