Naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar

Områden med naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar är områden med problematiska naturförhållanden som är svårare att bruka på ett effektivt sätt än andra områden. 

Stödet till dessa områden

• utgörs av en frivillig interventionstyp för landsbygdsutveckling,
• betalas ut per hektar jordbruksareal,
• baseras på en beräkning av inkomst- och kostnadsskillnaderna mellan de områden som påverkas av begränsningar och övriga områden.

Under den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 kommer detta stöd att bidra delvis (viktningsfaktor på 50 %) till miljö- och klimatinvesteringar inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

Syftet med stödet till områden med naturliga begränsningar är att helt eller delvis kompensera jordbrukare för produktionssvårigheter som uppstår på grund av särskilda begränsningar inom det område som de brukar.

Denna kompensation bidrar framför allt till att säkerställa rättvisa inkomster och gör det möjligt för jordbrukarna att fortsätta sin verksamhet i stället för att överge marken.

För att komma i fråga för stöd till områden med naturliga begränsningar måste marken tillhöra någon av de tre kategorierna i artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013:

• Bergsområden, som utmärker sig på grund av sin höjd eller sina branta sluttningar.
• Områden med väsentliga naturliga begränsningar, som avgränsas med hjälp av åtta biofysikaliska kriterier och ett förfarande för s.k. noggrann avvägning.
• Andra områden som påverkas av särskilda begränsningar som EU-länderna definierar själva och som sammanlagt får utgöra högst 10 procent av ett lands yta.

Bergsområden

För att klassificeras som bergsområde som kan få stöd måste jordbruksmarken

• ligga på en höjd som gör jordbruket svårt,
• ha sluttningar som är för branta för vanliga jordbruksmaskiner,
• ligga norr om 62:a breddgraden.

Områden med väsentliga naturliga begränsningar

I dessa områden råder naturförhållanden som gör det svårt att bedriva jordbruk. För att klassificeras som område med väsentliga naturliga begränsningar måste jordbruksmarken påverkas negativt av något av följande kriterier:

• Låg temperatur
• Torrhet
• Överskott av markfukt
• Begränsad markavrinning
• Ogynnsam textur och stenighet

• Grunt rotdjup
• Ogynnsamma kemiska egenskaper
• Branta sluttningar

Dessa områden kontrolleras dessutom genom förfarandet för noggrann avvägning. Det betyder att man kontrollerar om marken har förbättrats i sådan omfattning att den inte längre påverkas negativt, t.ex. genom att mark med fuktöverskott har torrlagts artificiellt.

Andra områden som påverkas av särskilda begränsningar

I dessa områden påverkas jordbruksmarken negativt av andra faktorer än naturförhållanden. Det rör sig om områden där det finns en överhängande risk för att jordbruket ska upphöra och där det är viktigt att hålla jordbruket levande för att

• bevara eller förbättra miljön,
• bevara en levande landsbygd,
• bibehålla potentialen för turism i området,
• skydda kustlinjen.

Dessa områden definieras av EU-länderna själva och de får sammanlagt utgöra högst 10 % av ett lands yta.