Skip to main content
Agriculture and rural development

The World Trade Organisation and EU agriculture

Läs mer om hur EU stöder WTO:s arbete, jordbruksavtalet och EU:s prioriteringar i jordbruksförhandlingarna. 

Översikt

Världshandelsorganisationen (WTO) bildades 1995 och är hörnstenen i ett regelbaserat och multilateralt handelssystem. WTO är en medlemsdriven organisation med 164 medlemmar (juli 2019). Dess huvuduppgift är att

  • föra multilaterala förhandlingar för att stegvis liberalisera handeln
  • skapa regler för handeln genom avtal
  • lösa handelstvister mellan länder
  • övervaka medlemmarnas handelspolitik.

EU är medlem i WTO och har en viktig roll där som världens största handelsblock. EU-kommissionen företräder EU och förhandlar på alla EU-länders vägnar. EU stöder WTO:s arbete med att skapa multilaterala regler och liberalisera handeln för att

  • hålla marknaderna öppna och hitta nya marknader för EU-företag
  • ge reglerna tyngd och se till att andra följer dem
  • främja hållbarhet i handeln.

Dagens regler förhandlades fram under Uruguayrundan (1986–1994) som resulterade i Marrakechavtalet och bildandet av WTO. Marrakechavtalet är i själva verket flera avtal om olika handelsaspekter. De innehåller en översyn av Gattavtalet från 1947 och avtal om immateriella rättigheter, tvistlösning, tekniska handelshinder, hälsa, växtskydd och framför allt jordbruk.

Läs mer

EU:s handel och WTO

EU:s uppdrag inom WTO

Tvistlösning

WTO har en mekanism så att medlemmarna kan lösa tvister mellan sig om WTO-avtal.

Tvistlösningsfall

WTO och jordbruket

Jordbruket är viktigt i världshandeln och det finns därför ett särskilt jordbruksavtal som främst styr internt stöd, exportsubventioner och marknadstillträde.

WTO-avtalet om jordbruk

WTO-avtalet om jordbruk har som mål att etablera ”ett rättvist och marknadsbaserat system för jordbrukshandel”. Enligt avtalet ska alla WTO-medlemmar minska sitt jordbruksstöd och handelsskydd. Avtalet var ett resultat av Uruguayrundan där man ville göra jordbruket mer marknadsbaserat.

Avtalet består av allmänna regler som alla medlemmar ska följa. Dessutom har enskilda medlemmar gjort särskilda åtaganden, t.ex. om handeln med jordbruksprodukter och jordbruksstöd, som fastställts i ”listor”.

Jordbrukskommittén granskar att åtagandena genomförs. Alla medlemmar deltar i kommittén och kan rådfråga varandra om avtalet. Medlemmarna anmäler när de genomfört åtagandena och svarar på frågor från andra medlemmar. Att granska anmälningarna är en av kommitténs huvuduppgifter.

Internt stöd och ”boxar”

Uruguayrundan förändrade ländernas sätt att utforma sin jordbrukspolitik. I jordbruksavtalet delas jordbruksstödet in i olika ”boxar”. Stöd som snedvrider handeln (”den gula boxen”) begränsas. Ett gränsvärde gäller för alla medlemmar, och tilläggsbelopp gäller för vissa medlemmar på basis av utgifterna före Uruguayrundan (beskrivs i avtalet som ”aggregerat stödmått” eller ”AMS-åtaganden”). Inga begränsningar gäller för stöd som inte eller endast i mycket liten utsträckning snedvrider handeln eller produktionen (”den gröna boxen”) eller vissa program som begränsar produktionen (”den blå boxen”).

Marknadstillträde

Uruguayrundan för jordbruket ersatte många icke-tariffära åtgärder med tullar eller sänkta tullar. I stället ingår det i jordbruksavtalet en särskild skyddsmekanism som gör det möjligt att införa tillfälliga tilläggstullar på vissa jordbruksprodukter i specialfall, t.ex. vid en plötslig importökning. 38 WTO-medlemmar, bland annat EU, har rätt att använda särskilda skyddsåtgärder enligt sina listor.

Exportkonkurrens

I jordbruksavtalet begränsades exportstöd och vissa andra exportåtgärder. Men vid ministerkonferensen i Nairobi i december 2015 gick medlemmarna ett steg längre och avskaffade exportstöden. Industriländerna måste avskaffa stöden genast (med vissa övergångsperioder fram till slutet av 2020), utvecklingsländerna före slutet av 2023 och de minst utvecklade länderna före slutet av 2030. Dessutom finns i Nairobibeslutet bestämmelser om exportkrediter och exportkreditgarantier, internationell mathjälp och statliga handelsföretag för jordbruksexport.

Läs mer

Exportkonkurrens/exportstöd

WTO:s ministerkonferens

Ministerkonferensen är WTO:s högsta beslutsorgan. Alla medlemmar, bland annat EU, får delta i konferensen som anordnas vartannat år. På senare år har två konferenser lett till viktiga ändringar i handeln med jordbruksprodukter.

  • Bali 2013 vidtogs fyra viktiga åtgärder. Medlemmarna kom överens om en tillfällig ”fredsklausul” för att förhandla om en permanent lösning på frågan om den offentliga lagerhållningen för försörjningsberedskapen. De antog en deklaration om återhållsamhet vid användning av exportstöd och utvidgade listan över ”allmänna tjänster” i den gröna boxen. Dessutom beslutade de att öka transparensen i administrationen av tullkvoter och införde en mekanism för kvoter som underutnyttjas.
  • I Nairobi 2015 fortsatte medlemmarna arbetet från Bali och beslutade att avskaffa exportstödet till jordbruket samt skapa regler för exportkrediter och exportkreditgarantier, internationell mathjälp och statliga handelsföretag för jordbruksexport. De enades också om att fortsätta förhandlingarna om jordbruk, offentlig lagerhållning för försörjningsberedskapen och en särskild skyddsmekanism för utvecklingsländer.

Nästa ministerkonferens anordnas i juni 2020 i Nur-Sultan i Kazakstan.

Jordbruket i EU

EU har gjort sitt jordbruksstöd mer marknadsbaserat, rättvist och transparent. Processen startade före Uruguayrundan och pågår fortfarande. Målet är färre politiska instrument som snedvrider handeln. Stödet till lantbrukarna är nu till stor del direktstöd som är frikopplat från produktionen. Diagrammet visar att EU har övergått från åtgärder inom den gula boxen till stöd som inte snedvrider handeln inom den gröna boxen. De övriga diagrammen visar utvecklingen för andra viktiga handelspartner.

Utvecklingen av EU:s interna stöd

Utvecklingen av anmält internt stöd för andra viktiga handelspartner

Förhandlingar

Förfarande

Den nuvarande förhandlingsrundan inleddes i november 2001 i Doha, Qatar. Doharundan eller utvecklingsagendan från Doha var inriktad på att ytterligare liberalisera handeln och göra det lättare för utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, att integrera sig i WTO:s multilaterala system. Trots EU:s ansträngningar har förhandlingarna om jordbruk kört fast. En del utvecklingsländer har gjort ekonomiska framsteg och deras betydelse som stora exportörer och aktörer inom handeln med jordbruksprodukter har ökat. Förhandlingarna har främst blockerats av att vissa WTO-medlemmar inte vill ändra sin jordbrukspolitik.

Trots detta fortsätter förhandlingarna om att förnya handeln med jordbruksprodukter. Förhandlingarna sker vid särskilda möten i jordbrukskommittén som lägger fram förslagen för WTO:s ministerkonferens som anordnas vartannat år.

EU:s prioriteringar i jordbruksförhandlingar

EU stöder multilateralism och internationellt samarbete. WTO och ett regelbaserat och inkluderande internationellt handelssystem är viktiga för livsmedelstrygghet och utveckling i världen. EU fortsätter att arbeta för ett mer rättvist och transparent system för handeln med jordbruksprodukter. I fråga om de tre pelarna i jordbruksavtalet prioriterar EU följande:

Internt stöd: Att minska de åtgärder som snedvrider handeln är ett viktigt steg mot ett rättvist system för handeln med jordbruksprodukter. EU har ändrat sitt interna stöd så att det numera mest omfattar åtgärder som inte snedvrider handeln. På så sätt har marknaden och handeln med jordbruksprodukter förbättrats. EU fortsätter att övertala andra medlemmar att göra likadant.

Marknadstillträde: Marknadstillträdet för jordbruksprodukter är en integrerad del av världshandeln. WTO kan förbättra tillträdet genom inkluderande och omfattande förhandlingar om marknadstillträde och tjänster på och utanför jordbruksmarknaden. Marknadstillträdet står också i centrum för bilaterala förhandlingar om frihandelsavtal.

Exportkonkurrens: EU anser att framtida förhandlingar bör bygga på de åtgärder som vidtogs i Nairobi, framför allt vad gäller ytterligare regler för exportkrediter och exportkreditgarantier, internationell mathjälp och statliga handelsföretag för jordbruksexport.