Områden med naturliga begränsningar

Områden med naturliga begränsningar är arealer med problematiska naturförhållanden som är svårare att bruka på ett effektivt sätt än andra områden. För att motverka att jordbruksmarken läggs ned ger EU stöd i form av inkomst- och landsbygdsutvecklingsstöd.

Stödkriterier

För att komma i fråga för stöd till områden med naturliga begränsningar måste marken tillhöra någon av följande kategorier:

• Bergsområden som utmärker sig på grund av sin höjd eller sina branta sluttningar.
• Områden med väsentliga naturliga begränsningar enligt åtta biofysikaliska kriterier och kontroll av aktuellt tillstånd.
• Andra områden som påverkas av särskilda begränsningar som EU-länderna definierar själva och som sammanlagt får utgöra högst 10 procent av ett lands yta.

När det gäller stöd till områden med naturliga begränsningar använder EU-länderna samma avgränsade arealer för både landsbygdsutvecklingsstöd och inkomststöd.

Bergsområden

För att klassificeras som bergsområde som kan få stöd måste jordbruksmarken

• ligga på en höjd som gör jordbruket svårt
• ha sluttningar som är för branta för vanliga jordbruksmaskiner
• ligga norr om 62:a breddgraden.

Områden med väsentliga naturliga begränsningar

I dessa områden råder naturförhållanden som gör det svårt att bedriva jordbruk. För att klassificeras som område med väsentliga naturliga begränsningar måste jordbruksmarken påverkas negativt av något av följande kriterier:

• Låg temperatur
• Torrhet
• Överskott av markfukt
• Begränsad markavrinning
• Ogynnsam textur och stenighet
• Grunt rotdjup
• Ogynnsamma kemiska egenskaper
• Branta sluttningar

Dessa områden kontrolleras dessutom regelbundet (s.k. förfarande för noggrann avvägning). Det betyder att man kontrollerar om marken har förbättrats i sådan omfattning att den inte längre påverkas negativt, t.ex. genom att fuktig mark har torrlagts artificiellt.

Andra områden som påverkas av särskilda begränsningar

I dessa områden påverkas jordbruksmarken negativt av andra faktorer än naturförhållanden. Det rör sig om områden där det finns en överhängande risk för att jordbruket ska upphöra och där det är viktigt att hålla jordbruket levande för att

• bevara eller förbättra miljön
• bevara en levande landsbygd
• bibehålla potentialen för turism i området
• skydda kustlinjen.

Dessa områden definierar EU-länderna själva. De får sammanlagt utgöra högst 10 procent av ett lands yta.

Landsbygdsutvecklingsstöd

EU-länderna kan använda medel för landsbygdsutveckling för att ge stöd till områden med naturliga begränsningar. Landsbygdsutvecklingsstödet ska kompensera för skillnaden mellan de områden som påverkas av begränsningar och övriga områden.

Inkomststöd

EU-länderna kan välja att ge särskilt inkomststöd till områden med naturliga begränsningar, vilket för närvarande bara Danmark och Slovenien gör. Upp till 5 procent av ett lands inkomststöd kan vikas för att ge bönder i dessa områden extra inkomst.