Skapar EU:s jordbrukspolitik en universalmodell som styrs uppifrån eller tillåter den landsspecifika strategier?
Det sistnämnda gäller! Villkoren för jordbruket i EU skiljer sig kraftigt beroende på skillnader i jordmån, väderlek, jordbruksmetoder och typen av jordbruk.
Därför erbjuder EU nu sina medlemsländer ett urval av verktyg och åtgärder som de kan välja mellan och anpassa efter sina särskilda behov.
EU-länderna har frihet att stödja jordbrukare på de sätt de finner lämpliga, förutsatt att de följer ett fåtal EU-regler och samordnar sina insatser med EU-mål och de huvudsakliga utmaningarna för jordbruket som målen gäller.
Det sker genom varje lands strategiska GJP-plan – en ny bottom-up-strategi som infördes 2023:
EU fastställer grundläggande regler för jordbrukspolitiken (mål, typer av åtgärder och grundläggande krav).
Varje EU-land utarbetar sin egen plan som anger särskilda prioriteringar, mål och åtgärder som EU-stödet ska användas till för att tillgodose landets behov.
Ett exempel är att EU-länder kan utse sina största miljöutmaningar för jordbruket och utforma ”miljösystem” och andra miljöåtgärder för att hantera utmaningarna.
Det innebär att nationella regeringar får större ansvar och mer kontroll över hur de överenskomna målen ska nås.
Podden Food for Europe
53. Poland: 21 years of common agricultural policy (Polen: 21 år av gemensam jordbrukspolitik)